torsdag 31 december 2015

Monarki - bra eller anus..?



I dagarna har DN kört en artikelserie om monarkins vara eller icke vara. Bör den avskaffas eller är den bra för Sverige? Rojalisterna hävdar att monarkin ger bra och billig PR för Sverige och är därmed att betrakta som en ren ekonomisk vinst, medan motståndarna å sin sida menar att ett styrelseskick där statschefen ärver sitt ämbete på grund av att han eller hon tillhör en särskild familj är oförenligt med en modern demokrati som bygger på allas lika värde.

Själv skulle jag definitivt inte ha något emot att avskaffa monarkin för gott. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i rika, blåblodiga svin. Det finns en populär teori om att vi alla har levt flera liv innan vi föddes in i vårt nuvarande liv. Jag kan tänka mig att jag i ett sådant tidigare liv förde högvälborna adelssvin till giljotinen under den franska revolutionen och lät halshugga dom jävlarna. Men om man bortser från det rent emotionella och ser rent krasst på det hela, finns det några reella fördelar eller nackdelar med monarkin? Rojalisternas argument att "en president kostar också pengar" är rent nonsens. Vem säger att vi behöver en president? Det är väl bara att köra på med en statsminister som vi gör nu? Möjligen kan man formellt utnämna riksdagens talman till president eller rikskansler eller vad fan som helst om man nu bryr sig, vill säga. Däremot är jag övertygad om att kungafamiljen genererar en hel del goodwill för Sverige vilket i sin tur ger upphov till indirekta ekonomiska intäkter som kan vara svåra att mäta. Republikanernas argument att monarkin är dålig för demokratin tar jag med en nypa salt. Tror inte monarkins avskaffande skulle innebära någon större skillnad, annat än rent principiellt. Den svenska demokratin är en skendemokrati som existerar bara för att inbilla folk att dom är fria och och att dom har något att säga till om. Det bästa är förmodligen att behålla monarkin som den är tills vidare. Folk i gemen är idioter och hjärntvättade på ett eller annat sätt. Det gäller inte bara människor i Sverige, utan även globalt. Sådana människor behöver sina traditioner som ett slags mental snuttefilt. En månghundraårig institution som monarkin låter sig därför inte avskaffas i en handvändning.

Enligt grundlagen måste Sveriges statsöverhuvud vara av den rätta evangelisk-lutherska läran. Ska bli intressant att se hur framtiden för monarkin kommer att gestalta sig i takt med att Sverige blir allt mindre kristet och allt mindre svenskt för varje år på grund av den höga invandringen.


Källor:

Lennart Torstensson: Sverige måste moderniseras och bli en republik.

Tomas Roland: Monarki billigt och bra för svensk demokrati.

Per von Zweigberk: Vad kostar det att avskaffa kungahuset?

Karl Benckert: Monarkin - en fråga om vår konstitution.

Bertil Wallgren: Ärftlig monarki är en omöjlighet i en demokrati. 

Caroline Halfvarson: Monarkin är mer än glitter, glamour och julbak på SVT. 

Paul Sandin: Demokrati eller kvasi-demokrati. 

Walter Guldbrandzén: Monarkin - för Sverige i (då)tiden. 

Ragnar Hagqvist: Ej av Guds nåde. 


 

onsdag 23 december 2015

Star Wars: The Force Awakens (2015)...



Den senaste filmen i Star Wars-sagan utspelar sig cirka 30 år efter händelserna i Return of the Jedi (Jedins återkomst, 1983). Imperiet har återuppstått i form av det minst lika onda First Order och hotar åter igen freden i galaxen. Handlingen kretsar främst kring dom nya karaktärerna Rey (Daisy Ridley), Finn (John Boyega), Poe Dameron (Oscar Isaac) och Kylo Ren (Adam Driver), men vi får även återse gamla kära ansikten som prinsessan Leia (Carrie Fisher), Han Solo (Harrison Ford) och Luke Skywalker (Mark Hamill). En av mina Facebook-vänner som är en hängiven Star Wars-fan tycker illa om den nya filmen och bad mig att inte se den. På nätet har jag dessutom kunnat läsa att Star Wars: The Force Awakens propagerar för folkmord på vita människor. Och det låter ju förstås inte särskilt trevligt. Men jag gick och såg den ändå eftersom jag ville se den med mina egna ögon. Och visst finns det en del tydliga politiskt korrekta och feministiska drag i Star Wars: The Force Awakens. Men jag tror inte att man ska sönderanalysera en film som Star Wars. Star Wars är ren och skär underhållning som är tänkt att generera försäljning av leksaker och TV-spel. Rent underhållningsmässigt levererar nya Star Wars-filmen. Det är en fantastiskt vacker äventyrssaga som håller ett högt tempo. Daisy Ridley imponerar stort i rollen som den söta men tuffa hjältinnan Rey. Det är svårt att inte bli smått förälskad i hennes roll-karaktär. Regissören J.J Abrams har lyckats skapa en film som fångar mycket av känslan i dom gamla ursprungliga Star Wars-filmerna. Möjligen kan man tycka att han har plagierat dom gamla filmerna lite för flitigt i sin iver att vara Star Wars-fansen till lags. Filmmakarna har spelat med säkra kort och tagit med det som dom vet att folk gillade från dom första filmerna. Den onda sidan känns inte lika övertygande i den nya filmen, dock. Kylo Ren är inte alls lika mörk, mystisk och hotfull som den legendariske Darth Vader på sin tid. Han är blott en tjurig ung man som slår sönder inredningen i ett rum med en ljussabel när någonting går honom emot. Inte särskilt moget. Dom ondas ledare, Supreme Leader Snoke, är en ful supersized alien som inte gör något större intryck på mig. General Hux (Domhnall Gleeson) är dock riktigt övertygande som en överspänd, dryg och arrogant jävel som lätt skulle platsa som ledare för Moderaterna eller något annat borgerligt skitparti.

Sammanfattningsvis är Star Wars: The Force Awakens en riktigt trevlig och välgjord film, även om den har en del brister. Till exempel är det en smula overkligt att Stormtroopers som ju ska föreställa vältränade elitsoldater inte verkar kunna träffa en lagårdsvägg medan en liten tjej som aldrig hållit i en laserpicka förr träffar med så gott som varje skott. Naturligtvis vet hon även hur man rattar ett rymdskepp trots att hon enligt egen utsago inte gjort det förut. Men sådant får man ha överseende med när det gäller Star Wars. Värre är att man låter en av dom bärande karaktärerna i Star Wars-universumet gå ett minst sagt snöpligt öde till mötes i den här senaste filmen. Det hade varit betydligt bättre om man i stället satsat på att återförena det gamla gänget en sista gång. Han fick inte ens en ärofull död. I stället blev han fegt mördad av en goth emo-tönt med daddy issues och kastad åt sidan som skräp (en symbol för dödsstöten mot det manliga, vita patriarkatet, månne?). Star Wars: The Force Awakens är en film som tilltalar barnasinnet snarare än djupsinnet och tar man den för vad den är så erbjuder den en underhållande och fartfylld verklighetsflykt i biomörkret eller hemma i TV-soffan den dagen DVD-versionen kommer ut. Mitt betyg blir 3,5 av 5. 




måndag 7 december 2015

"Sverige är rikare än någonsin..."

Multikulti-juden Peter Wolodarski hävdar i en ledarartikel i DN från i lördags att Sverige är rikare än någonsin och att det därför finns utrymme för en fortsatt generös flyktingpolitik. Detta trots att självaste statsminister Stefan Röven uttryckligen gått ut i media och sagt att situationen är ohållbar och att flyktingpolitiken måste skärpas. Tror inte att alla fattigpensionärer och andra som har det knapert känner igen sig i Wolodarskis beskrivning av läget. Det förefaller som att ju närmare Sverige nalkas den slutliga kollapsen, desto fler Bagdad-Bobs kommer vi att få se i media som låtsas som att det regnar och att allt bara är bra. 

Ibland har man tur...

Trodde det var kört när min G36:a började låta som en bil som vägrar starta och ingenting hände när jag tryckte på avtryckaren. Nu blir jag tvungen att riva i bössan och byta ut pistong, kugghjul och hela helvetet, tänkte jag. Efter närmare efterforskningar på nätet kom jag dock underfund med att just min modell har en liten insex-skruv som sitter på undersidan av pistolgreppet som är till för att justera motorn. Så jag bestämde mig för att prova och började skruva lite och nu fungerar den som den ska igen. Ibland har man tur. Och så har man lärt sig något nytt.