måndag 22 juni 2015

Mad Max: Fury Road (2015)...


Jag såg dom tre föregående filmerna i Mad Max-serien för att friska upp minnet innan jag gick och såg den fjärde filmen Mad Max: Fury Road på bio. Man behöver dock inte ha sett någon av dom tidigare filmerna för att se Mad Max: Fury Road. Den fungerar alldeles utmärkt som stand-alone. Serien har utvecklats från att ha varit relativt jordnära till en allt mer fantasifull värld. Mad Max: Fury Road skämmer dock på intet sätt dom övriga filmerna i serien. Tvärtom. Det är en härlig action-fest från början till slut. Allt som fanns i dom föregående filmerna återfinns även här. Karga, ogästvänliga miljöer, originellt utformade motorfordon, galna biljakter, explosioner och smått bisarra rollfigurer. Enda skillnaden är att det är mer av allt och att det är vackrare och mer välgjort än någonsin. Själva grundstoryn i filmen är tämligen banal. Max vandrar omkring ensam i öknen i en postapokalyptisk värld när han blir tillfångatagen av krigare som lyder under den brutale och groteske envåldshärskaren Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne). Max tvingas att bli ofrivillig blodgivare åt Immortan Joes speciellt framavlade elitsoldater, så kallade War Boys. Allt är dock inte frid och fröjd i Immortan Joes rike. Hans fruar har tröttnat på att vara avels-kossor åt honom och bestämmer sig för att rymma med hjälp av en av Joes närmaste officerare, Imperator Furiosa (Charlize Theron). När Joe inser att han blivit förrådd tar han rasande upp jakten på kvinnorna. Hans soldater spänner fast Max vid ett av dom förföljande fordonen som ett slags ambulerande blodpåse eftersom dom anser att hans blod ger dom extra kraft. Max lyckas dock att slå sig lös och allierar sig därefter högst motvilligt med dom jagade kvinnorna för att överleva. Tillsammans styr dom sedan kosan mot Furiosas barndoms hemland i en kapad, bepansrad tankbil, jagade av både Joes män och andra fiender vars territorium dom passerar.

Tom Hardy gör en godkänd insats som den fåordige, själsligt sargade ensamvargen Mad Max. Men han är inte lika ikonisk i rollen som Mel Gibson var på sin tid. Filmens stora behållning är i stället Charlize Theron som spelar sin roll som den enarmade kvinnliga hjältinnan Imperator Furiosa med mycket känsla. Nicholas Hoult som spelar soldaten Nux som byter sida gör också en bra insats och sist men inte minst Hugh Keays-Byrne som spelar den dödsmaskförsedde skurken Immortan Joe.

I grund och botten är Mad Max: Fury Road en simpel actionfilm som endast ytligt berör existentiella frågeställningar om vad det innebär att vara människa. Men den är så välgjord att jag ändå ger den fyra av fem i betyg. Filmen är full av härliga detaljer som gör att man sitter och myser i biofåtöljen. Som till exempel monstertrucken som fungerar som ett slags rullande musikscen komplett med trumslagare, en enorm högtalaranläggning och en gitarrist med en eldsprutande gitarr i fören som ackompanjerar Immortan Joe och hans soldater när dom drar ut i strid. Helgrymt och så rätt. Trettio år efter Thunderdome är Mad Max tillbaka med dunder och brak och jag ser fram emot fler uppföljare.