onsdag 23 december 2015

Star Wars: The Force Awakens (2015)...



Den senaste filmen i Star Wars-sagan utspelar sig cirka 30 år efter händelserna i Return of the Jedi (Jedins återkomst, 1983). Imperiet har återuppstått i form av det minst lika onda First Order och hotar åter igen freden i galaxen. Handlingen kretsar främst kring dom nya karaktärerna Rey (Daisy Ridley), Finn (John Boyega), Poe Dameron (Oscar Isaac) och Kylo Ren (Adam Driver), men vi får även återse gamla kära ansikten som prinsessan Leia (Carrie Fisher), Han Solo (Harrison Ford) och Luke Skywalker (Mark Hamill). En av mina Facebook-vänner som är en hängiven Star Wars-fan tycker illa om den nya filmen och bad mig att inte se den. På nätet har jag dessutom kunnat läsa att Star Wars: The Force Awakens propagerar för folkmord på vita människor. Och det låter ju förstås inte särskilt trevligt. Men jag gick och såg den ändå eftersom jag ville se den med mina egna ögon. Och visst finns det en del tydliga politiskt korrekta och feministiska drag i Star Wars: The Force Awakens. Men jag tror inte att man ska sönderanalysera en film som Star Wars. Star Wars är ren och skär underhållning som är tänkt att generera försäljning av leksaker och TV-spel. Rent underhållningsmässigt levererar nya Star Wars-filmen. Det är en fantastiskt vacker äventyrssaga som håller ett högt tempo. Daisy Ridley imponerar stort i rollen som den söta men tuffa hjältinnan Rey. Det är svårt att inte bli smått förälskad i hennes roll-karaktär. Regissören J.J Abrams har lyckats skapa en film som fångar mycket av känslan i dom gamla ursprungliga Star Wars-filmerna. Möjligen kan man tycka att han har plagierat dom gamla filmerna lite för flitigt i sin iver att vara Star Wars-fansen till lags. Filmmakarna har spelat med säkra kort och tagit med det som dom vet att folk gillade från dom första filmerna. Den onda sidan känns inte lika övertygande i den nya filmen, dock. Kylo Ren är inte alls lika mörk, mystisk och hotfull som den legendariske Darth Vader på sin tid. Han är blott en tjurig ung man som slår sönder inredningen i ett rum med en ljussabel när någonting går honom emot. Inte särskilt moget. Dom ondas ledare, Supreme Leader Snoke, är en ful supersized alien som inte gör något större intryck på mig. General Hux (Domhnall Gleeson) är dock riktigt övertygande som en överspänd, dryg och arrogant jävel som lätt skulle platsa som ledare för Moderaterna eller något annat borgerligt skitparti.

Sammanfattningsvis är Star Wars: The Force Awakens en riktigt trevlig och välgjord film, även om den har en del brister. Till exempel är det en smula overkligt att Stormtroopers som ju ska föreställa vältränade elitsoldater inte verkar kunna träffa en lagårdsvägg medan en liten tjej som aldrig hållit i en laserpicka förr träffar med så gott som varje skott. Naturligtvis vet hon även hur man rattar ett rymdskepp trots att hon enligt egen utsago inte gjort det förut. Men sådant får man ha överseende med när det gäller Star Wars. Värre är att man låter en av dom bärande karaktärerna i Star Wars-universumet gå ett minst sagt snöpligt öde till mötes i den här senaste filmen. Det hade varit betydligt bättre om man i stället satsat på att återförena det gamla gänget en sista gång. Han fick inte ens en ärofull död. I stället blev han fegt mördad av en goth emo-tönt med daddy issues och kastad åt sidan som skräp (en symbol för dödsstöten mot det manliga, vita patriarkatet, månne?). Star Wars: The Force Awakens är en film som tilltalar barnasinnet snarare än djupsinnet och tar man den för vad den är så erbjuder den en underhållande och fartfylld verklighetsflykt i biomörkret eller hemma i TV-soffan den dagen DVD-versionen kommer ut. Mitt betyg blir 3,5 av 5.