måndag 30 maj 2016

Warcraft: The Beginning (2016)...



Normalt är jag ingen större anhängare av filmer som bygger på datorspel. Resultatet blir sällan särskilt bra. Men jag valde ändå att gå och se Warcraft: The Beginning eftersom jag spenderat otaliga timmar av mitt liv på det populära fantasy datorspelet World of Warcraft och var nyfiken på hur väl filmmakarna lyckats återskapa den fiktiva spelvärlden Azeroth där handlingen i Warcraft-spelen utspelar sig. Jag hade inte särskilt höga förväntningar när jag satte mig i biofåtöljen, men Warcraft: The Beginning överraskade positivt på mig. Miljöerna, karaktärerna, dom fantasifulla rustningarna och dom något udda förtrollningarna från Warcraft-spelen är väldigt väl återgivna i filmen, och som gammal inbiten World of Warcraft-spelare är igenkänningsfaktorn hög. Filmens story bygger lite löst på det allra första Warcraft-spelet Orcs & Humans där människor och orcher möts för första gången. Orchernas hemvärld är döende och dom söker desperat efter en ny värld där dom kan överleva. Orchernas ledare, en ond trollkarl vid namn Gul'dan har lyckats öppna upp en magisk portal som förbinder orchernas hemvärld med Azeroth. Hans plan är att leda en hord av vildsinta orcher genom portalen i syfte att invadera och erövra Azeroth och snart är stridigheterna med människorna i full gång. När jag såg dom fula orcherna välla in genom portalen kunde jag inte låta bli att dra paralleller till massinvandringen till Sverige och Europa. Likheten med verkligheten blir ännu mer slående när det senare visar sig att orcherna haft hjälp av en förrädare på andra sidan. Påminner starkt om folkförrädarna som öppnat upp våra gränser för allsköns slödder från tredje världen.

Som ett fan av World of Warcraft gillar jag den här filmen. Miljöerna är omsorgsfullt och detaljerat återskapade och dom datoranimerade special-effekterna håller hög klass. Tempot i filmen är högt och lämnar dessvärre inte mycket tid till karaktärsutveckling. Regissören har valt att rusa igenom handlingen så fort som möjligt, förmodligen för att inte göra filmen onödigt lång. Filmmakarna har lyckats bra med att ge liv och känsla åt orcherna. Orcherna känns som äkta varelser av kött och blod. Gul'dan är en sällsynt elak och ond jävel som man definitivt aldrig skulle bjuda hem på en kopp kaffe. Skådespeleriet är överlag väldigt bra, även om det ibland blir en smula porrfilmsaktigt - sparsam dialog och pang på rödbetan. Det är väldigt ytligt och kliché-artat. Men den här filmen förmår ändå att underhålla och därför ger jag den betyget 3 av 5. Huruvida den är lika tilltalande för någon som inte är ett fan av spelen är jag dock inte helt säker på.