onsdag 15 februari 2017

Mötet med mångfalden botade Henrys depression...

När den förre vaktmästaren Henry Blomberg gick i pension vid 67 års ålder började han känna sig allt mer ensam och deprimerad. Han fick då rådet av sin läkare att besöka en lokal förening som arbetar med integration av nyanlända. Detta gjorde tydligen susen och nu mår gamle Henry hur bra som helst.

– Jag mår bättre och jag mår bra av att kunna känna att jag kan hjälpa andra. Och det där med att hjälpa är inte stort. Det kan många gånger räcka med att någon bara kommer in här och ropar ”tjena kompis”. Det är så små grejer.

Henry har alltid varit nyfiken på andra människor. Därför var steget att börja umgås med Vingåkers nya ortsbor inte så stort. Men Henry döljer inte att även han hade fördomar mot allt det nya han inte kände till. En skepsis som försvann med besöken på Mötesplatsen.

– Jag kan inte ha några fördomar längre. Det handlar om medmänniskor helt enkelt. Eftersom samhället ser ut som det gör med invandring kan vi inte sitta på varsin planhalva och titta på varandra. Vi måste smyga över planhalvorna och försöka göra något vettigt.


Denna rörande solskenshistoria kan man läsa i sin helhet på det statliga propagandaorganet SVT:s hemsida, genom att klicka här

Tror inte detta funkar för alla dock. Jag känner många som skulle intyga att mötet med mångfalden snarare förstärkt deras depression. Eller så har dom blivit deprimerade, trots att dom inte var det innan dom kom i kontakt med mångkulturen. Själv är jag ganska asocial och skulle aldrig komma på tanken att prata med mina vita grannar ens, än mindre med svartmuskiga kulturfrämmande barbarer som påfallande ofta är tämligen burdusa, ohyfsade, högljudda och gapiga. Men alla är vi olika.